Kvinner i vikingtiden

Vikingarna levde i stora familjegrupper. Barn, föräldrar och farföräldrar levde tillsammans. När den äldsta sonen tog över gården blev han familjeöverhuvud och ansvarig för allas välfärd. Han måste förse familjen med mat ochhans hustru, frun i huset, ansvarade för att maten skulle räcka till alla under den långa mörka vintern. Hon kärnade smör och gjorde ost, torkade och rökte fisk och hon förväntades också ha kunskap om örter för att kunna bereda medicin åt de sjuka och sårade. Också ansvaret för husdjuren vilade på henne och när mannen gav sig iväg på handelsresor, jagade eller gick i viking var det hon som skötte hela gården. I rika familjer hade hon trälar och tjänare till hjälp. Som ett synligt tecken på sin ställning och sin makt fick hon vid bröllopet nycklarna till husets förrådskistor. Nycklarna bar hon i ett bälte runt midjan.

Vikingaflickorna

Flickor giftes bort när de var mellan 12 och 15 år och förväntades då kunna sköta ett hushåll. Låt oss hoppas att de fick hjälp av de äldre kvinnorna i familjen! Giftermålet, som planerades av släkterna, sågs som ett förbund för ömsesidig hjälp och beskydd. Flickan själv, hade ingen talan i frågan.

Hemgiften

[Smycken]Bruden hade med sig tyg av linne och ull, en vävstol och en säng som en del av sin hemgift. Kvinnorna från rikare familjer kunde också föra med sig smycken av silver och guld, husdjur och till och med gårdar som en del av hemgiften. Allt hon hade med sig in i äktenskapet fortsatte att vara hennes personliga egendom. Kvinnans hemgift gick sedan som morsarv vidare till hennes barn.

Skilsmässa

Kvinnan fortsatte under hela sitt liv att vara en del av sin egen familj och blev på så sätt aldrig helt en del av sin mans familj. Om hennes make behandlade henne eller barnen illa, var för lat för att kunna försörja dem eller förolämpade hennes familj, kunde hon skilja sig från honom. För att genomföra skilsmässan behövde hon bara tillkalla några vittnen. Inför dessa, först vid ytterdörren, sedan vid parets säng, förklarade hon sig vara skild från sin man och skilsmässan var då ett faktum. Om en kvinna Lämnade sin man utan giltig anledning fick mannen behålla hennes egendom.

Barnen

Spädbarn och små barn stannade automatiskt hos modern vid en skilsmässa. Ãldre barn delades vanligtvis upp mellan föräldrarna efter respektive familjs välstånd och status.

Det fattigare folket

På de mindre gårdarna var uppdelningen mellan kvinnors och mäns arbete mindre strikt. Utan tjänare och trälar måste alla familjemedlemmar bidra efter bästa förmåga för att familjen skulle kunna överleva i det bistra skandinaviska klimatet.

Med sin rätt till egendom, arv och skilsmässa hade vikingakvinnan större rättigheter än de flesta kvinnor i det øvriga Europa. Även barn betraktades som fullvärdiga familjemedlemmar och skyddades av lagen vilken gav dem rätt att få ut sitt arv också efter en skilsmässa.

Trälarna

Trälarna hade inga lagstadgade rättigheter, utan sågs som ägarens egendom. De kunde köpas och säljas och ägaren kunde bahandla dem som han eller hon ville. Om en träl dödades av sin ägare betraktades det inte som mord. Om en fri man dödade en annan mans träl skulle mannen ersättas med kostnaden för en ny träl. Priset var ungefär det samma som för ett husdjur.

När en kvinnlig träl fick ett barn, blev det automatiskt ägarens egendom. Om en gravid trälkvinna såldes tillhörde barnet den nye ägaren.

This post is also available in: Engelsk Swedish

Legg igjen en kommentar