Alingsås
Tidning, 13. oktober
Fältlivet
vid norska gränsen.
Ur ett bref,
som en värnpliktig skrivit till sin broder i Skara, har Skara Tidning satts i
tilfälle meddela føljande, som ju kan ha sitt inträsse:
Brefvet är dateradt Töcksmark 5.
okt. Brefvskrivaren börjar med att nämna, att tredje årets beväring samt
kavaleristarna afrest därifrån, och därför käns det ännu kusligare att gå kvar
härsäger och fortsätter: Här går rykten
om att vi skola ligga här mycket längre. Men allting hålles så förfärligt hemligt, och
därför spridas så manga rykten. Vi äro t.o.m. förbjudna att skrifva hem och
tala om hva vi finnas eller huru vi har det. Men det oaktadt går det väl
hundratals bref härifrån med
underrättelse om dylikt.
Jag är i dag
kommenderad på vakt här hemma, som vi nu kalla Älfveruds gård, omedan vi här ha
inrättat oss vinterkvarter. Vi hålla till i ladugården, där vi stoppadt og
klädt brädväggarna med hö och halm samt spikat upp britsar och hyllor, liksom
vi hadde det i kasärnerna på Axvall. I britsarne fingo vi litet halm att ligga
på, hvilken nu efter tre veckors begagnande liknar hackelse eller gödsel. Till
hufvudgärd ha vi vår ränsel och till täcke kappan och tältdelen.
Här er förfärligt ruskig och rägnigt väder.
Vår
tjänstgöring och matordning är följande:
På morgonen
kl. 6,30 uppstigning och putsing kl. 7,30 mat, beståande af gröna ärter eller potatis samt sill, smörgås och
kaffe.
Kl. 8,30
uppställning till öfning i terrängen til kl. 3,30 då vi få rycka in i
kvarteren.
Kl. 4
intages eftermiddagsmålet, bestående af hvarannan dag af ärter och fläsk samt
hvarannan dag af färskt kött och sluring ( söndagar bruna bönor och fläsk).
Kl. 4,30 à 5
öfningar, kl. 7 korum, kl. 8,30 tystnad.
Mat få vi
således endast två gångar om dagen. Den kokas i hålor i våra små
aluminiumflaskor. Den är inte alltid just så smaklig, och skola vi äta fyra ur
varje flaska, så att om det är något, som smakar godt, så får man inte mycket
af det.
Provianten
levereras från Axvall till Årjeng, där den hämtas af trosskuskarna hvarannan
dag 2 ¾ mils väg. En del hinner skämmas.
Hvar tredje
dag få vi marschera fram en half mil mot norska gränsen för bevakning. Därvid
få vi inte ligga inne i gårdarna, utan vi ha för ändamålet byggt riskojor i
skogarna, så inrättade att vi kunne elda i midten. Nu har det blifvit vatten i
kåtorna, så att det är alt annat än behagligt att bo i dem.
Öfriga dagar
få vi gräfva skyttegrafvar, bygga förskansningar ock riskåtor, gôra långa
fältmarscher, stram exersis, stridsöfningar, fälttänst, klöfjning och släpning
om hvartannat.
Af normännen
ha vi inte sett något på länge. Ingen order om någon ändring hörs utaf. Det
börjar bli tråkig…
Stöflarna
börja nu ge sig och strumporna gå sönder, skjortorna bli örfärligt smutsiga och
skägget växer vildt. Vi ha inte haft kläderna af oss på en månad. Snart tror
jag ohyra och smuta äta upp oss…